Jag suger…

Okej. Eftersom att jag suger så har jag inte skrivit något i min fina blogg på… ja… anyways. Jag har tom för mig att jag faktiskt börjat ett inlägg precis likadant, det gör detta till dubbel fail.

Skolan har börjat, nya ettor som ska springa omkring på skolans våningar och förpesta tillvaron för oss andra. Precis som vi gjorde innan det. Men jag är nöjd och lycklig, jag läser psykologi, har underbara vänner. Vad skulle kunna förpesta min tillvaro? Ingenting, ingenting alls. Jo, självklart finns det något. Men det vill jag inte tänka på. Jag vill tänka på min berättelse/text ”nallen” den som jag aldrig lyckats slutföra. Men hur skulle jag kunna slutföra den. Nallen, eller nallar, kommer alltid finnas i mitt liv. Så varför tänker jag ens på det. Jo, för att än en gång så är jag fruktansvärt lycklig. Jag har en underbar pojkvän, han förstår mig. Han gick och hämtade min isbjörn när vi var jättetrötta bara för att jag ville ha det.

Ja, min isbjörn är en Det. Det är inte en pojke eller flicka utan en Det. Men nog om det.

Tillbaka till min pojkvän. Precis som vanligt har jag kärat ner mig i en pojke, det var snart 4 månader sen och här är en liten text. Dedicerad enbart till min underbara pojkvän.

Så, vi träffades, via internet (någon som är chockad?). Jag visste inte vad jag skulle tycka eller tro, han förvirrade mig så mycket att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Men föll, det gjorde jag. Ordentligt till på köpet. Jag menar, vem kan motstå en översocial och mysig björn? En person som får dig att le medan tårarna rinner. Som får dig att gråta av lycka. Jag har alltid undrat hur det känns att göra det. Antar att jag aldrig har varit såhär lycklig innan.

”Det finns en person för alla”. Kanske är det så, kanske inte. Allt jag vet är att jag har hittat en underbar människa som gör mig lycklig. Just här, just nu. Vem vet vad som händer. Kanske tar det slut imorgon. Men jag kommer vara lycklig, för jag har fått känna på kärlek.

Tack för att du finns, min kärlek för stunden.

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, currently next to me in my bed, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Ridning i Jodhpur

Jag hoppas verkligen, verkligen, att alla vet om att jag är en elak människa. Därför tänker jag nu i detalj beskriva när jag red genom Jodhpur. This is gonna be fun!

Så jag och Prakash ger oss ut mot äventyret, han hade fixat hästar till oss båda. Min häst var av den lite lugnare typen, trodde jag. Så vi börjar skritta/trava fram för att komma upp till borgen, vi galopperade även i uppförsbacken. Mitt hår var utsläppt och flög i vinden, känslan var otrolig!

Efter det beger vi oss ner till… nu minns jag inte vad det var, men palats liknande iaf. Så föreslog jag att vi skulle byta häst då hans häst såg lite vildare ut. Alltså roligare tänkte jag. ”Nej, han är bara van vid mig, han tycker inte om nya ryttare. Det är bättre om du tar den lugna och snälla hästen” svarade Prakash, ”Men vi kan ju bara byta tillbaka om det inte funkar” Sa jag. Så vi hoppar ner från hästarna och Prakash ska sitta upp. Två killar står och fotar detta. Så han sätter ena foten i stigbygeln och trampar ner. Dum som jag är tänkte jag inte på sadelgjorden och vips så var sadeln på hästens mage. Prakash ligger på marken, jag står och skrattar med två panikslagna hästar, en i varje hand. Sen ska jag alltså försöka sadla om den första hästen, vi kallar honom Silver, och den andra Vitan. Så jag sadlar om Silver, som alltså var den snälla hästen, leder fram Silver till en mur och Prakash sitter upp. Allt detta medan jag tvingat en annan kille att hålla i Vitan med ordern att INTE släppa.

Så när jag fått upp Prakash satt jag upp själv på Vitan, den svårare hästen. Och jag känner att Vitan ville springa så vi travar en bit, ganska lång bit. Sen skrittar vi en stund innan vi kommer till en vägkorsning, jag hittade ingenting i Jodhpur så blev ganska förvirrad. Dessutom var det bilar, kor och annat läskigt på vägen. Men jag klarade mig helskinnad över vägen och in på en marknadsgata. Då upptäcker jag hur osäker Prakash är på Silver, Silver hoppar omkring som en tok och vill inte alls som Prakash. Så jag svänger in på en mindre gata varpå Prakash rider rakt in i en lyktstolpe varpå hästen går omkull och Prakash flyger åt sidan. Jag själv sitter på Vitan och helt ärligt dör av skratt, det såg otroligt roligt ut. Självklart försökte jag dölja det med en hostattack men jag tror att det misslyckades (ganska övertygad faktiskt…).

Jag har inte ridit ut med Prakash något mer efter det. Men kul var det. Det är alltid roligt när Macho men ska visa upp sig och misslyckas ^^,

Däremot saknar jag utsikten och borgen, palatset och allt annat som hör samman med att rida i Indien.

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, currently next to me in my bed, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Valentine!

Bara för att jag alldeles strax ska åka till S för en massa mys så måste jag nämna att Tessan red min häst idag.

Han var vacker, stolt, fantastisk. Jag tror aldrig jag sett honom så snygg, kanske för att jag suger jämfört med Tessan.
Bagro gick i form under hela tiden men det bästa var när han gör en jättebock och far iväg. Men sen gick han snyggt igen. Sen sparkade han sönder ridhuset men det lämnar vi åt en annan dag.

Imorgon kommer Bagros nya fodervärd(?)  Jag är nervös. Jag hoppas verkligen att han sköter sig och att hon är snäll mot bubblen. Annars får hon känna Angelikas vrede

”*Le manligt (se över kåt ut)* Känn på mina icke existerande muskler! Ouff *stön* ”
Anyways så hinner jag inte skriva mer idag men my valentine for the day: Simon, jättesöt pojk som jag ska krama sönder när jag träffar. And perhaps some more but that I wont say *Angelface*

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, currently next to me in my bed, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Kiss och bajs åldern!!

Idag blev jag mobbad för att jag säger Fail. Däremot får jag säga Crazy Bananas. Vad är oddsen av att någon ska acceptera Crazy Bananas?
Anyway så är inte det vad jag hade tänkt skriva om idag. Till största del för att jag är arg. Det kan ha något med att jag är megasjuk att göra. Jag har varit nära på att svimma och spy flera gånger i skolan. Varför? För att jag är SJUK! Ändå är jag i skolan. Varför? För att jag vill. Jag orkar inte missa mer. Det blir bara stressigare och stressigare för mig för varje dag jag är borta. Just nu känner jag att jag inte ens orkar åka till stallet. Men jag vet att jag måste. Därför gör jag det. För att jag har världens finaste och vackraste häst som förtjänar allt det bästa från mig. Bara därför att han ger mig allt jag behöver. Frihet, kärlek, närhet och FART! Jag är fullt medveten om att min bubbe inte är särskilt snabb alls men för mig är det det. Eftersom jag har sett honom förändras under det 1,5 år jag haft honom. Men mer om det får jag skriva en annan dag. Bagheera förtjänar ett mega inlägg, en annan dag.
Som sagt så är jag arg idag. Och inte ens hälften så hyperaktiv som igår, anledning till obesvarade sms och liknade. Kanske har det något att göra med att jag gick och la mig vid två. Ikväll blir det antagligen heller inget sovande då jag och Benson inte setts på sisådär 2 veckor? Så nu lär det bli livat. Men först ska vi plugga matte. Det har jag sett till. Det behövs!
Mitt arga humör kan också ha att göra med det faktum att någon dum människa i min byggnad har satt upp en lapp där det står ”Till den HUNDÄGARE som lät sin hund förorena hissen den 11/2. Ni får torka upp efter er. Det stinker! Äckligt! Fy!!”
Och varför stör jag mig på denna vackra komposation (Jag ska en dag göra en låt av det och då blir det en komposation, right?) ?
Jo därför att någon har kissat i hissen. Men denna någon är inte en hund. Det är en hårlösapa, aka en människa. Vem? Jag vet inte. Men det KAN INTE vara en freakin’ hund eftersom att kiss lämnar fläckar och fläcken börjar för högt upp för att en hund ska lyckas med det. Såvida inte någon står och håller upp vovven för att den ska kunna kissa där. Troligt? NEJ!
Att det inte kan vara en stor hund vet jag eftersom min hund är den största i byggnaden och den andra är ganska mycket mindre.  Logik: Om inte Shivo når upp, når den mindre hunden upp? NEJ!
Jag hatar ologiska människor som skriver lappar utan att tänka på vad dom skriver. Jag ska leta up människan för att tvinga Shivo att kissa på människans dörr, sen rita ett streck så att människan fattar hur högt upp han når när han kissar. Tror ni att det kommer hjälpa? Troligen inte. Om apan inte märkt det när det är i hissen, som nästan alla åker varje dag, så märker hon det nog inte ens utanför sin dörr. Då kan hon iofs skylla på hunden, eller på mig, rättare sagt, men jag tänker så FAN heller torka upp det. Det får hon göra själv. Om hon ska sprida falska anklagelser runt sig så får hon stå för det. Om hon istället hade skrivit ”Till den som förorenat hissen…” då hade det varit en annan sak. Det är inte ett påhopp mot en speciellgrupp.

Tror ni jag kan få henne dömd för kränkning mot folkgrupp? För vi hundägare bör väl räknas som en folkgrupp… vi har ju iaf hundspråket gemensamt. Nästan..Inte särskilt troligt, nej. Men man kan alltid drömma!
Nu när jag skrivit av mig om det, mår ännu sämre och är halvt övertygad om att jag kommer att spy innan jag är framme i Tungelsta så tänker jag berätta om min älskvärda klass! Den är så klockren och underbar. Speciellt när dom dramatiserar sexakten ur Kim Novak babade aldrig i Genesarets sjö. Med lite hjälp från impuls teatern som besökte skolan igår för att visa hur evolutionen gick till. Även det mycket intressant och roande!
Tillbaka till dramatiseringen. Dom använde sig av klick och klack, blunda på klick och titta på klack. De ”scener” de gjorde kan få mig att bryta ihop av skratt även nu, en timme senare. Så roligt var det! Definitivt ett You-had-to-be-there-moment!
Nu när jag avslutat min blogg positivt ska jag sluta skriva innan jag blir negativ igen..

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, currently next to me in my bed, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

P.s JAG ÄR HUNGRIG! (Jag var tvungen att gnälla lite..) D.s

Jag vet inte vad jag skriver.. Jag är bamse utan honung!

Så sitter man här på pendeln igen. Första dagen i skolan sen min halsinfektion, som för övrigt inte gått över. Så idag har jag ätit Ingenting. *joy* *happyface* *whatever-I-don’t-give-a-shit-face* och nu är jag på väg till stallet.

Självklart kommer jag att dö på vägen men medan jag inväntar min död tänkte jag att jag kunde skriva ett vackert blogginlägg om ingenting.

Bara för att jag skrev ingenting två gånger (tre med den sista) tänker jag berätta hur mitt liv handlar om just ingenting, notera logiken. Mitt liv går ut på att försöka stötta de människor som står mig nära och försöka få dom att må bra. Problemet är bara att det inte går när jag inte ens vet vem människan är.

Självklart har jag även trasslat in mig i ett kärleksdrama, igen, och vet ingenting om det.

Igår hörde jag det underbaraste nyhetsinslaget någonsin. “En man har blivit skjuten men vi kan inte säga var, när eller hur mannen blev skjuten. Men han blev iaf skjuten” Ojj ojj ojj! Vad jag har lärt mig mycket!

Varför överhuvudtaget ta upp det!?

Sen tänkte jag gnälla lite över att jag har en romananalys som ska vara inne till imorgon men har 125 sidor kvar i boken. Jag hoppas verkligen att min lärare inte läser det här. För om jag nu skulle klara av att skriva romananalysen så är det lite fail om hon ÄNDÅ får veta att jag inte läst ut boken förrän, förhoppningsvis, i kväll. Men jag har iaf börjat med planeringen… jag har skrivit inledningen. Inte för att ni får se den eller att det har någon betydelse för läsarna men iaf.

På tal om det, varför skriver man ens en blogg? “Det är som en dagbok på internet” Jaha. Men i så fall vill man väll inte att någon annan ska läsa det.. eller? Jag skulle inte vilja att någon läste min dagbok i alla fall. Säger jag som just nu sitter och skriver ett blogginlägg. Ett ord. FAIL. Det är allt jag har att säga om det jag nyss skrivit.

Jag undrar verkligen om det finns någon röd tråd i det här.. jag tror inte det med tanke på att jag inte har någon tanke bakom det jag skrivit. Inte för att jag brukar ha det.. men jag kunde ha haft!

En dag ska jag tänka igenom allt jag ska skriva och skriva Ett BRA blogginlägg… eller så skiter jag i det..

Jag ska lämna ut Bagro som foderhäst i ett eller två år.. Angelika kommer vara hästlös.. men jag ska skaffa en medryttarhäst så jag har något att leka med *evil laugh*!

Jag har börjat älska dessa patetiskt ** som vi sätter runt alla känslor och actions som vi vill förmedla över internet. Ett tag höll jag på mycket med (fjortisröst) “rollspel”. Det är ganska kul.. när du är ensam.. inte har någon pojkvän… inte kan gå ut för att du är sjuk.. inlåst… Eum.. när du är som mig helt enkelt. Jag undrar om jag försökte förolämpa mig själv eller bara lyckas automatiskt… I wonder.. I wonder..

Anyway, jag är hungrig.. maybe I’ll get some honey…

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.
- The Angelic Angel and doggy, currently back in his basket, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Ärlighet och Navy CSI

Jotack, ärlighet är något vi förväntar oss. Vi förväntar oss att människan ska tala sanning. Är det rätt är det fel? ”hur kan du vara så blåögd?” Det är inte fel på att vara blåögd!

Själv klarar jag inte av att tro på ett ord någon säger såvida jag inte kännt personen i tre år. Det finns undantag, men det är svårt.

Häromdagen gick en man genom pendeln. Han la en lapp på varje säte ”Jag är en fattig man jag har två barn varav ett är sjukt i leukemi. Jag har inga pengar Snälla hjälp mig betala sjukhusavgifter.” Okej, citatet suger för hälften är troligen fel, men ni förstår poängen!

Jag funderade en stund på om jag skulle ge honom pengar. För allt vad jag vet så kan han lika gärna använda pengarna till cigg och sprit. Jag känner honom inte..

När han var påväg tillbaka för att samla ihop sina lappar och pengar så ångrade jag mig och gav honom lite pengar. Jag hade tidigare samma dag nekat en kvinna att bjuda henne på kaffe. Iofs var det för att jag hade bråttom och hon luktade alkohol. Men jag kände att jag behövde lita på någon. Slippa tänka på vad han skulle använda pengarna till.

Det funkade väl sådär, ville helst be honom att använda pengarna till rätt sak. Hoppas på att han skulle tänka innan han gick in på systemet som många andra kanske gör och handlade upp pengarna. Nu säger jag inte att den här mannen gör det men jag ville ändå be honom om det. Sen kom jag på att löften inte längre betyder något i den här världen vi lever i. Även om han lovade mig, på heder och samvete, så betyder det inte att han fullföljer löftet. Såvida jag inte själv åker med in till sjukhuset så kan jag inte vara säker på att pengarna går till det han säger att dom går till.

En annan sak med männskligheten är att vi verkligen njuter av att göra illa andra, här kommer ärligheten också in. Vi kan lita på en människa för att sen få veta att den personen har gått bakom din rygg i fråga om ALLT! Personen är tillräckligt dum för att inte fatta att vissa saker kanske man inte ska säga. Vissa saker kan man hålla käften om. Jag har inte varit i ett riktigt bråk sen flera år tillbaka om man inte räknar ”och vart fan fick du luft ifrån?” vilket mer var en diskussion än ett bråk. Men jag ser människor som råkar ut för det här. Jag vet att personen som pratar för mycket, let’s call him J, inte bryr sig så mycket om, let’s call her J too just to confuse you. Men om nu J har en person som hon bråkar med hur mycket tänker då J när han säger saker till den personen som J kanske inte vill få veta på det sättet!?

Jag hoppas att ingen fattar vad jag skriver eftersom jag bara är arg och ledsen just nu. Jag hatar männskligheten.. Förlåt Hubbie, förresten. Ska inte attackera dig fler gånger med mina cyniska tanker…

Tack till alla ärliga människor. Fortsätt vara som ni är!

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.
- The Angelic Angel and doggy, currently gone.., Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Nallen

Den femåriga flickan håller sin nallebjörn hårt i famnen. Det är hon och nallen och så ska det alltid vara. Det har flickan bestämt sen hon fått den.

Om nallen ramlar gråter flickan, det gör ont på nallen och då gör det ont på flickan.

Nallen är flickans bästa vän, den hon sover med, pratar med och berättar sina djupaste hemligheter för. Allt från kakan hon stal från skafferiet till den elaka pojken på dagis. Nallen lyssnar, förstår och skänker tröst genom sitt tysta sällskap.

Tillsammans gör de allt. Hon släpper aldrig sin nalle.

En dag träffar hon pojken som ska förändra hennes liv hon glömmer bort nallen, lägger upp honom på en hylla och ägnar mer och mer av sin fritid till pojken. Nu är flickan egentligen inte en liten flicka längre. Hon är i sina tonår.

Hon är skör och öm, men också kär och lycklig. Även när allting känns tungt så har hon sin pojke. Pojken älskar flickan och Flickan älskar pojken. Deras förhållande är naturligt men ändå så otroligt komplicerat. De växer samman, förstår inte hur de ska klara sig utan varandra. Ändå har de aldrig träffats. Internet är en mäktig källa när man är kär.  Det spelar ingen roll att man inte vet vem den andra är. När man är kär spelar ingenting roll.

De fantiserar om framtiden, om att leva tillsammans. Förlova sig och gifta sig. De drömmer om att träffas. Att få visa upp sin alldeles egna skatt. Att få säga ”Det var inte lögn, han finna!”

Ju längre tid som passerar desto osäkrare blir flickan. Är förhållandet verkligen rätt? Kan det verkligen vara såhär? Tänk om han bara ljuger? Det finns inga bevis..

Flickan mår sämre och sämre, hon stänger in sig på sitt rum och slutar prata med sina vänner. Visst träffas dem ibland men hon skulle aldrig drömma om att avslöja sina känslor. Det skulle vara tecken på svaghet, på att allt inte är okej.

Flickan klarar inte av deras medlidande, deras sympati och blickar. Hon är övertygad om att de är falska. Det är bara hennes pojke som är äkta.

Senare förstår flickan hur fel hon haft. Det går inte att ha ett förhållande som bygger på ord. Hon känner sig ensam, vill känna en annan kropp mot sin egen. Flickan börjar tänka på sin gamla vän, Nallen. Hon plockar ner honom från
vinden, borrar in ansiktet i nallens mage. Han finns, han är riktig. Hon kan känna hans päls mot sitt ansikte. Men pojken, är han äkta? Hon avslutar deras förhållande. Varje kväll gråter hon, med huvudet mot nallens mage. Hans finns kvar, han har inte svikit henne. Nallen är nu hennes allt igen.

Men det är okej. Hon klarar sig. För hon vet att nallen inte sviker.

Sakta börjar hon bygga upp sitt liv igen. Flera gånger rasar det och hon får börja om. Men nallen finns där. Han stannar kvar. För alltid.

Det är vänskap, kärlek och lycka. Att få vara fem år med sin nalle igen. Att slippa bry sig om omvärlden. Att gömma sig på sitt rum med Nallen och sitta där tills verkligheten kallar.

En dag ska jag slutföra berättelsen. Förhoppningsvis är jag inte sjuk och trött då. Nu vet knappt vad jag skrivit. Men jag vet att det är sant. Det här är vad en nalle betyder för mig. .

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.
- The Angelic Angel and doggy, currently under my bed, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Peew!

Nu har jag jobbat och slitit i tvådagar i streck. Bara för att göra iordning mitt rum. För första gången på… 3 eller 4 år så har jag orkat göra i ordning mitt rum! Jag har alltså på tre år bott på fem ställen så det förklarar lite.

Därför blir detta ett jättepatetiskt inlägg på som jag inte orkar skriva mer på.

Bara:

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, currently in his basket, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Dan för dan

Så, när man går ib så har jag kommit framtill att man får jävligt svårt för språk. Meningen ”Tänker du bail on me?” dyker upprepade gånger upp i min hjärna och jag kan inte låta bli att tänka ”IB” vad annars? Vad annars kan förstöra dina språk vanor så fatalt som IB. Här har vi gått i 15-16 år och pratat bara svenska. Sen kommer vi till IB och kan knappt ett ord svenska. Hur konstigt är det egentligen. Vi har svenska två gånger i veckan. Ungefär två timmar. Klart att det kör ihop sig i hjärnan. Det blir FAIL av alltihop.
I SUCK! Det är allt jag har att säga, det duger som förklaring till ALLT. Därför tänker jag fortsätta äga I SUCK!
En annan sak man kan undra över här i världen är förstås hur en kille kan gå upp, ställa sig och mumla hela sin redovisning. Killen är kul, i all ära. Men han var så tråkig! Och han vet om det!
Vem tror ni står i bakgrunden och skrattar ihjäl sig. Skrattar så jag gråter as a matter of fact. (JA! Jag får blanda språk, jag går IB! SUCK IT). Allt detta efter att hela presentationen var fail i sig.  Nej, jag orkar inte. Nästa presentation blir MVG. Annars ska jag… Inte svara på mina sms som jag precis fått. BOOTY CALL!
Jag hatar hörlurar. Ordagrant JAG, HATAR, HÖRLURAR. Vilken ordning som helst, jag bryr mig inte. Men de tre orden ska vara med! De går sönder hela tiden! När jag äntligen hittat ett par som funkar så går mobil lurarna sönder. FAIL. ”Aja, fine” tänker man. Så BAM så är de andra också trasiga. Har jag gjort något mot hörlurar? VAD!? Jag är en snäll människa som inte vill andra ont! Men snälla! Jag behöver mina hörlurar.
Imorgon är det födelsedag så förhoppningsvis så får jag ett par vackra hörlurar som jag kan leva med, spendera mitt liv med tillsammans med ödlan Björne och Nallen August!
Igår hade jag en väldigt lyckad italienska lektion där jag faktiskt lärde mig något. Även om jag gjorde bort mig lite ”En…gul..bok?” Anledningen till att den var så fantastisk var för att BC inte var där. BC och YBC i all ära. Men kom igen! Ni behöver inte KASTA stolar på varandra. Det är helt okej att sitta normalt. Visst, jag har väl också haft min fighter med pinnar, japanska böcker och härliga klasskamrater.  Men hur gammal var jag då? Jag erkänner, jag var femton. Men de är 16… det är värre. Jag insåg just hur fail jag är så vi kör med I SUCK så har jag klarat mig ur knipan.
Idag tror jag att jag ska skriva 666 ord bara för att jag är snygg!
Vad mer har hänt idag då? Förutom ett megagarv på skolkafeterian. (Ja, det är okej att fika på skolkafeterian när du är trött. Dessutom med de härliga människorna jag var med så blir det inte bättre. Synd att Amanda failade med inspelningen annars hade lilla jag kunnat lägga upp den här, youtube och facebook bara för att genera dom lite extra.
Nu sitter jag på pendeln och stannar strax vid…
…
Eum…
Jag är alldeles strax vid. Men, dumma tåg YOU SUCK!
Det här är så fail, jag vet inte vart jag är. Men det… löser sig tror jag.
Jag är i alla fall på väg till stallet för att fluffa till min häst, rida dressyr perhaps. Vänta på mamma, åka hem, städa mitt rum. För imorgon är min stora dag och idag ska jag filmmysa med Jenny! Mysigt!
Det läskiga med FB är att folk vet om att jag fyller år. Alltså människor som jag aldrig pratat med. Men det blir kul att få massa grattis.
OCH JAG ÄR I FARSTA STRAND! It’s not fail.
Det för många ord om jag inte slutar OH NO!

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, currently in his basket, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.

Kristjan fyller år!

Kristjan fyller år! Och det firas med ett sjukhus besök. Eller nej, jag ska till älskvärda älta praktiken.

Nu har jag sagt grattis till K tre gånger men det är alltid bra att säga det en gång till! GRATTIS!

Snart fyller älsklingstösen J år också och sen är det bara 3 dagar kvar till min födelsedag (31 januari) vilket kommer  att bli ”megakul” eller inte. Visst, har jag sagt att födelsedagen inte betyder något. Det är bara en vanlig dag på året.

Men efter att inte ens orkat fira mig själv på 4 år så är det lite tråkigt att ingen annan försökt heller. I år har mamma slängt ihop en middag med familjevänner som jag inte känner och jag hoppas att någon kan komma hit och vill vara här så att jag har någon att vara med. Annars blir det C, L, J och M som jag inte ens umgås med längre. Men det är ändå kul att träffa dom. Dom har ändå sett mig växa upp och bli den jag är idag. Även om vi inte delar samma åsikter om allt så kan vi ha roligt, hoppas jag.

Och snart blir det dessutom Nyköping och Katrineholm vilket var otroligt längesen. Jag ska träffa kompisarna på båda ställena vilket kommer bli ett litet återförenande i sig. Det kommer bli jätteroligt. Speciellt F som jag inte träffat på 3-4 år. Det är lite tråkigt men nu ska det bli av!

Nu tycker jag att jag har varit väldigt positiv i min blogg idag, så kan det inte fortsätta. Då blir jag arg!

Men jag återkommer, med mer klagomål, efter läkaren som troligtvis inte kommer kunna göra något vettigt. Men det får bli ett senare problem.

Stay put for the continue of this blog. Comment if you wish.

- The Angelic Angel and doggy, in my bed, Lansiärs Ivanhoe. Shivo.