Minnen<3<3 samt otroligt omogna pojkar.

Så, nu när man då har varit borta i … ja, iaf för länge så kanske alla undrar vart jag har tagit vägen.

Jo under den tid jag har varit borta har jag pluggat, pluggat, ridit, pluggat och korta stunder, för korta, varit med min älskade pojkvän.
Så nu när det äntligen är helg och jag har valt en urlöjlig titel till dagen så tänker jag börja förklara vad jag nu hittat på i min hjärnan.

I förrgår, onsdags, ringde jag till min bästa killkompis som jag inte har pratat med sen någon gång förra året vilket självklart väckte en massa minnen. Vissa är självklart lite… barnförbjudna och andra rent ut sagt löjliga minnen.
För att börja med att nämna minnen så att alla hänger med så tänker jag börja med när jag och Da gick från Qv skolan till slussen för att jag skulle fotografer och filosofera över ett hörn av slussen. Kan vara så otroligt vänligen att tom lägga upp bilden lite senare så alla får se den sidan av slusse vi upptäckte under den dagen.

Iaf så började det med att alla skulle rita en del av sthlm så hurtig som jag är så sa jag ”jag går till slussen och fotar något” log som bara jag kan och släpade med mig Daniel. Så vi började vår vandring och gick genom en VÄLDIGT lång tunnel som var sval, det var sommar och alltså runt 25 grader varmt (förra sommaren) sen gick vi runt till henriksdal där vi lite smått lata som vi blev sprang ifatt en buss och åkte två hållplatser. Sen snyltade vi till oss en cola burk (kan erkänna att det inte var så dramatiskt, vi köpte den) och vandrade runt i slussen, skrek åt fjortisar och hittade min hörna.
Efter det var det bara att vandra tillbaka, kan än en gång erkänna en lathet, vi åkte buss tillbaka till Henriksdal och sen gick vi. Resultat = Slapp bild och SO. Underbar dag!!

Andra minnen jag har tillsammans med Da kan jag dra igenom lite snabbt.
1. Varje gång vi bytte om tillsammans innan och efter idrott
2. Alla otroligt knasiga kommentarer
3. Första gången vi träffades i åttan
4. När vi låg på gräset och bara tog det lugnt
5. Mumin trollet!!
Och massa fler. Jag längtar verkligen till dess att vi träffas underbara bästis <3 (kommentera inte de fjolliga hjärtanen som kommer spridas över hela internet…)

Självklart har jag en massa fler minnen tillsammans med andra människor som jag älskar otroligt mycket så jag kan ju ta ett par av de också.

Jag minns första gången jag och S träffades på ett ridläger 2004 när vi gjorde popcorn i mikron och snodde saft utan att orka diska glasen (Skönt att man kan vara hyfsat anonym på internet så slipper jag få skäll)
Så istället för att följa med på uteritter i 30 grader med ett huvud som sprängde, vi fick inget vatten utan bara saft, så satt vi på rummet och läste emanuel och åt popcorn. Jag minns hur underbart det kändes att ha någon som inte skulle svika. Eller det kanske jag inte visste då men kommer ihåg att jag kände mig trygg.

Jag kommer ihåg varenda samtal vi gjorde till A i gbg när han sa ”jag har tyvärr inte tid att prata med små griseknoar som ni” och vi skrattade så vi grät. Jag kan ju erkänna att jag pratade väldigt mycket i telefon redan då.. hehe … sen minns jag när jag ramlade ut genom fönstret.

Senare har jag fått höra att jag var lite ”ledare” av oss barn eller om nu alla 12 åringar ska bli lite glada… eller nej, jag tycker inte om tolvåringar.. BARN!… vilket jag inte alls hade tänkt på men tydligen så var det så. Jag antar att det sitter kvar ifrån sexårs…

Vilket leder mig till minnen från när jag var liten.
Det minne som jag har starkast kvar, utom när jag fick en sten i huvudet… klant! .. Är när Adde inte fick vara med och J ställde sig på hennes sida så bråkade vi om vilka som skulle ha klätterställningen så vi hade en skriktävlning (skulle inte bli förvånad om alla vi i våran förskolegrupp är sopraner idag) Eftersom att det var fler på min sida så vann vi lätt. Stackars Adde…

Så minns jag önsketrädet… men det behöver vi inte gå in på nu.

Det finns verkligen så många minnen men jag känner att många av dom vill jag ha kvar för mig själv i mitt hjärta. Men jag kan säga att ett av de finaste minnen jag har är från när jag har haft mina riktigt glada dagar och bara skrattar mig genom hela dagen. Eller den gången som jag och S låg och såg på film, eller kanske då jag och S var uppe till fyra och sjöng och jag pratade första gången med Habibi. Åh underbara minnen jag vill bara vara i dom igen.
Men då jag träffade Mushroom första gången är verkligt speciellt för mig. Eftersom att det är första gången jag verkligen känner att förhållandet kommer att funka utan att jag behöver tveka eller vara rädd. Även om Habibi var min första RIKTIGA kärlek som jag alltid kommer att vårda i mitt hjärta.

Men nu för att den här bloggen inte ska bli ett fjoskigtpjoskigt sentimentalt raggel så måste jag klanka ner på något. Här kommer vi till andra delen av min titel.

Genom hela mitt liv har jag haft lättare för att umgås med killar än tjejer, jag har väldigt svårt för tjejer även om vi kommer överens kompisklickar det inte riktigt.

Så flyttar man till Nyköping och helt  plötsligt är världen upp och ner. Killarna med killarna och tjejerna med tjejerna. Om du ler mot en kille är du kär i honom osv. Men det är inte bara i Nyköping har jag upptäckt. Men det värsta är när killar är sådär mysigt gulliga och man känner ”här har jag en bra vän” och sen så helt plötsligt… BAM… dom ignorerar dig, du finns inte mer och du tänker ”vafan har jag gjort dig!?” Så när man frågar säger dom praktiskt taget ”Du vill inte bli tillsammans för mig så du finns inte för mig längre”. Eller som den där killen på tåget som var jättegullig och trevlig så frågar han ”Vad har du gjort i sthlm då?” ”Träffat pojkvännen” Svarar lilla jag då.
… BAM…
Plötsligt var allt som hände utanför fönstret mycket intressantare.

Men jag antar att jag inte ska lida med tanke på att det inte är någon direkt förlust om dom är sånna.

Sen har jag en MCL skada i höger knä. MCL = Medial Colateral Ligament skada = Ledbandet på insidan av knäet har gått av.
..
……
………
Så nu ska jag spendera 6 veckor (SEX FREAKIN’ VECKOR) utan att vrida knäet alls. Det ska vara rakt hela tiden. Så egentligen är jag inte välkommen att rida men som vanligt stoppar inte det mig så varja dag tar jag mig en tur på min skruffgubbe vilket alltid är lika härligt.

Nej nu tror jag allt att jag får ge mig för idag med tanke på hur trött jag är men jag återkommer snart.

Stay put for the continue of this blog tomorrow, or some other day. Comment if you wish!

-The angelic angel and doggy under table, Shivo.

P.s Bilden finns på Bilddagboken (AiShite) D.s

~ av theangelicangel den maj 9, 2008.